thehologram

Jag mår bra och det blir vackert
O lika sorgset som förut men här finns inga brustna hjärtan
Alla ser likadana ut, alla ser likadana ut

Det är grönare i parken
O du ropar högt när du är där
Du säger att jag skrattar bort dig men du var ju aldrig här
Du var ju aldrig här
Du går ensam hem ifrån krogen och jag undrar hur du gör
Det är lättare att falla med ena foten utanför med ena foten utanför

Hur lever vi?

Ja mitt liv är just nu en kättarstrof, jag har sagt det innan, men jag säger det igen,

jag har skärt mig, ganska illa, men med bra läkare och samtal så fixar jag det.

Idag är min sista dag med waran. Skönt att slippa skiten. Men med min tur så får jag på en ny propp inom två veckor. Jag längtar bara tills mina operationer. Jag vill bra klar.

Men men, nu är det en fruktansvärt jobbig tid för mig. Det är därför jag inte svarar och det är därför jag inte hör av mig. Jag tänker bara på allt gammalt och lyssnar på sorglig musik. En text som var något som, vad jag än gör kan jag inte älska mig själv. Jag vet inte.

Min mamma tycker att det har med självbekräftelse att göra, att folk måste se mig , men då tänker jag såhär, vist, jag har alltid varit en clown och etc, så folk har sett mig, men har jag betytt något,,,,,, nej!!!

efter det levde jag efter normer och försökta vara som vem som helst, men jag kan inte, jag bara provocerar och ser ut som jag vet inte vad, men jag vill vara en snygg vem som helst, inte en sliten skänk shiit.

Jag hatar allt just nu... tyvärr. Men jag ska ta vara på allt gott, men jag behöver någon som kan ge mig något, som kan älska mig, det är snart ett år sen jag blev dumpad och ja, ni vet vad som hände efter det, så nu är det hårt....

Ok jag ska erkänna allt, jag ska festade i går. Drack lite vin, inte så gott med jag blev full fort och slutade dricka sen, jag vet att jag inte ska och jag gör många besvikna, nu är det bara en jobbig period och jag försöker.

Sen min arm, som jag stukat. Det har jag, det blir aldrig bra liksom, men jag ska erkänna..

¨

jag skar mig igen, ganska mycket, min syster fattade det med en gång men jag ljög henne rakt up i ansiktet. Kändes fruktansvärt. Men jag var på sjukhuset och fick det omlagt och nu börjar det se riktigt bra ut.

Vad ska man säga. Hellre att jag kanske skär upp mig en gång var 4,e månad än att jag hoppar från en bro... dom tog verkligen hand om mig på sjukhuset och dom var så snälla. Och jag längtar tills jag ska träffa min psykolog igen, sen min läkare psykolog. Det kommer kännas så skönt.

Nu vet jag att många kommer reagera, men snälla ring inte för det klarar jag inte, utan skicka ett sms. Jag tänker på dig. Det räcker och jag vet att ni vet.

Grejen är att jag inte kan förklara hur jag mår och hur jag tänker. Bara för mina psykologer. Det är bara där jag kan vara helt ärlig... även om jag älskar er, men jag vet att det gör så ont för er. Så jag säger såhär. NU vet ni att jag har alla numer och jag ska absolut inte hoppa. Jag har mina psykologer och läkare som jag verkligen kan skrika framför. Men dom finns. Dom tar all skit så nii slipper. Jag vill inte att ni ska ta min skit längre, jag mår bättre psykiskt sett men jag var tvungen att få ur all jävla ångest och stress. Förlåt..

jag ska må bra, eller bättre än jag gör... jag lovar

God morgon. Not!!!!

Nu är det fan du som rycker upp dig. KristofferRobyn Olausson Ahlin DeWinter!!! Hur länge ska du kämpa med dig själv? När ska du börja leva igen, När ska du släppa den där meningslösa kärleken och bara gå vidare. När ska du sluta!!!!!!!

Ditt hat mot mänskligheten, ditt hat mot alla som är lyckliga, kära, förlovade, har barn och ett lyckligt liv. När ska du sluta hata dem? Alla dom som dejtar, som hittar kärlek. När ska du sluta? Du kan inte göra något åt det. Du kan inte tvinga andra till din olycka och din bitterhet. Skärp dig!!!!!!!!! Livet lever man bara en gång och du har redan kastat bort 23 år på att supa, röka, slänga ut din kärlek och tillslut hoppa från en bro!!! Fatta du tog ditt eget liv!!! Du sårade så jävla många människor som älskar dig !! När ska du förstå att dom älskar dig för den du är??? Men vem är du??

Ja, vem är du. Du byter namn, du ändrar utseende och beter dig som, ja, jag vet inte hur jag ska beskriva dig. Folk tycker att du är en idiot och ser ut som ett helvete, fattar du hur sliten du ser ut? Du kan inte sitta uppe hela nätterna för att du inta har något att göra. Du kan inte leva på alla andra och förlita dig på att folk alltid kan hjälpa dig. Du kan inte skicka sms mitt i natten till folk för att du har tråkigt, folk sover och när dom vaknar blir dom oroliga!!! Förstår du inte?

Du går till en psykolog, du äter mediciner, du har men för livet och fått en blod propp. Du kan inte gå ordentligt. Du kan inte springa, simma, cykla eller klättra i trädd. Fattar du inte vad du har gjort. Du måste förstå att du måste bli frisk!!!!!

Vad gör du om dagarna, jo du tvättar och städar samtidigt som du bara stökar ner. Du lagar mat som du sen kräks upp. Förstår du inte att du inte kan leva så. Du är inte den du tror att du är. Du kan inte leva i en låtsas värld, du måste förstå att du inte kan förstöra din kropp. Du ska ju för fan leva med den hela ditt jävla liv!!

Nu har du blivit 24. Du har älskat tre människor som till slut inte orkat med dig för att du bara kräver och kräver. Du dödar dom genom att suga ut deras livslust. Du har sårat människor. Förstå!!!!! Du skär dig själv och förstör dig själv. Du kommer aldrig bli lycklig om du inte släpper din bitterhet och ditt självförakt! Du måste sluta se dig själv som ett offer.

Jag vet att du varit med om så mycket. Så mycket som ingen människa ska vara med om, du har misshandlat dig själv, andra har gjort det. Du har blivit mobbad och trackaserad i hela ditt liv. Varför? Jo du är inte som alla andra, du är bög. Men gött för dig! Se det positivt istället för att se det som om det är en sjukdom, men bara för att du nu är just bög behöver du inte beté dig som en jävla transsa och snälla sluta sminka dg! Du förstör dig själv och andra tycker du ser ut som en idiot… din familj uppskattar inte det du gör mot dig själv och hur de beter dig. Du måste sluta nu! Snälla jag ber dig som vän, din bästa vän och din största fiende. Din spegelbild som du hatar mest av allt. Snälla jag ber dig, sluta förstöra för dig själv! Du måste sluta nu. Du måste SLUTA NU!!!!!

Vill du leva ett liv i plågor? Vill du leva ett liv i sorg? Vill du leva ett liv i ensamhet, bitterhet och hat? Du kan inte hata alla som älskar dig? Och varför gör du det? Dom älskar ju dig! Vist det kanske är just därför. Du tror inte att någon kan älska dig bara för att du inte älskar dig själv! Varför kan du inte älska dig själv? Du kan inte hata dig i hela ditt liv.

Jag är så arg på dig……. Du har svikit mig .. du har svikit hela din familj och dina vänner. Nu ger jag dig skuld… förlåt, men jag måste såga det. Du måste börja leva igen. Du är värd så himla mycket mer än du tror! Jag ser dig gråta varje dag. Jag ser ditt blod och din trasiga kropp. Du kan inte göra såhär nu! Jag vet att du har klarat dig länge nu. Du har slutat med mycket du alltid gjort. Och jag är stolt över dig nu.. du ser att du kan faktiskt klara dig om du bara vet, om du bara vet att du ska… att du ska leva.

Jag såg dig igår. När du gick över en annan bro, jag såg dig titta ner mot isen, mot det kalla vattnet. Jag såg din sorg och din blick, du längtade mot viktlösheten igen. Mot fallet, men du stod emot. Fatta du stod emot och det måste du fortsätta göra. Kämpa på nu älskande du! Förstå! Kan du inte förstå. Jag vill bara se dig lycklig igen.

Ja du var lycklig en gång i livet. Du skrattade och dina ögon tindrade. Du levde på riktigt, kan du inte göra det igen? Snälla jag ber dig! Lev igen. Se din lycka i det svarta rummet. Se mig? Jag finns ju alltid hos dig. Jag är med dig jämt, vaken som sovande. Jag finns ju hos dig. Snälla sluta se mig som en fiende. Se mig som din bästa vän. Jag känner dig utan och innan, samtidigt som jag inte vet vem du är. Konstigt? Du vet ju inte vem du är själv! Men lär känna dig. Börja älska dig så som jag älskar dig!

Jag älskar dig! Din vän. Din spegelbild…… ditt jag.

Idag blev det för mycket, jag var tvungen att säga något, jag kunde inte längre vara tyst.
jag blev arg, ledsen, förvirrad och kände skuld.
skulden är för aatt det inte är roligt att någon mår dåligt pga mig, men jag kan inte vrida tillbaka tiden och jag tycker att allt det som händer sker på ett väldigt omoget sätt.
jag tycket att man måste se på saker i ett större perspektiv än bara sitt eget ibland...
det som är jobbigt är att min familj och mina vänner blir drabbade av detta intrig snacket och jag känner att det är mitt fel att de blir utsatta... men nog om det.


Annars är jag lite sur, jag vet inte vart jag jag har folk, vem är min vän och vem snackar skit, när folk inte kan stå för det dom säger men tydligen vet väldigt mycket.
Folk har annonyma åsikter och pratar bredvid munnen, men man vet inte om det är en vän eller fiende om man säger så.
vänner som står mitt i gränslandet, som står på allas sida eller kanske inte står någonstans.
klart jag vety vart jag har några, och dem älskar jag högt.
Men vissa människor bara utnyttjar en och är vän med en bara för att de är nyfikna. och det suger att inte veta vart man har dem.
vem är vän och vem är falsk? deet är frågan?


För övrigt är det väldigt mycket som rör sig i mitt huvud. mycket att göra och väldigt mycket att fixa.
tiden räcker inte till och stressen gör att jag inte gör ett skit.
Jag vill bara bli stark och friskt och säker..
jag vill bli hel. jag vill klara det jag ska klara. själv! utan mediciner och möten.
utan att behöva förklara allt om och om igen, jag vill klara det själv, jag vill komma någonstans. jag vill släppa saker och gå vidare.

Men endel saker går inte att släppa. så som min outgrundliga kärlek till den vakraste människa som finns.
den som hemsöker mina drömar, underbara drömar som sedan blir mardrömar när jag vaknar.
jag vill slöppa mitt hjärta. jag vill inte ha det som det är.
Jag vill kunna träffa människor utan att tro att dom alltid tycvker jag är dum i huvudet.

jag vill bli stark, självsäker och vacker igen.
jag vill bara hitta tillbaka till den kanske tryggare och säkrare. varma snälla och inte alls så bittre och hatiska människa som jag just nu är.
jag vill kunna lite på människor utan att alltid tro att dom har en baktanke som kan skada mig.
jag vill kunna sätta spår i människor. spår av värme och kärlek, som dom inte vill vara utan.
jag vill älska och bli älskad. sluta sakna och sluta gråta..

Catrine. Madde. Carl, Jocke.
Mamma, Pappa och Mormor.
Jag älskar er.



konst från mig:P

Hösten har jag längtat efter, har alltid gillat den.
Men inte i år, jag hatar den, jag hatar mörkret och minnena.
Jag hatar allt jag gjorde och kunde ha gjort.
Natt svart är det just nu.... Så jävla mörkt, både utom och inom mig.
Det känns som om jag går runt i en svart sopsäck och får ingen luft.
Jag kväver migsjälv. Jag självdör sakta inombords.
Men än finns en gnista kvar och jag längtar ännu efter hoppet, men det känns så avlägset.
Jag bara längtar...

Jag fryser, mina ögon saknar sin glans.
Jag fryser, min hud har tappat all sin färg.
Det är så kallt.
Det är för kallt.
Jag fryser, mitt hjärta har blivit till is.
Jag fryser, jag kan inte längre röra mig.
Jag fryser, snälla värm mig.
Jag fryser, ge mig den kärlek jag behöver för att leva.
Det är så kallt..

Idag hittade jag ett brev. det låg på mina målningar ihoprullat med ett rött band runt.
När jag öppnade brevet var det en dikt, den var från min personliga tränare. Jag blev väldigt rörd av att hon skänker mig så mycket tankar och försöker peppa mig. Tänk att jag ändå alltid har sån tur att jag är omgiven av snälla och godhjärtade människor.
Dikten lyder:

Gryning kommer.

"Var ser du din öppning,
kära själ?
I världen någonstans finns öppningen.
Inom dig någonstans finns nycklarna.
Gryning kommer.
Dimman ligger ännu
över åkrarna och fälten.
Mörker ännu över byn.
Gåt ej, lilla vilja,
du ska bli stark och stor."

Jag kommer aldrig glömma dessa ord, och jag ska värkligen försöka ta dem till mig. tack kära du.



Annars

Det har varit en ganska tuff vecka för mig, mycket smärta, tankar, stress, oro och kännslor.
Jag försöker slå bort allt genom att dag drömma.
Men jag kan ju säga att det inte gör det lättare.
Jag har tänkt nästan oavbrutet hela dagen på "coco".
Hur mycket jag fortfarande älskar och önskar.
Jag har även vunnit över mig själv genom att släppa taget och där med min besathet av han.
Då kom det som en jobbig men varm våg att det faktiskt är äkta kännslor och inte besathet jag känner.
Jag älskar faktiskt dig coco. Lika mycket och lika intensivt som när det var vi.
Jag har släppt min hatkärlek och min bitterhet. Och bara älskar.. Även om det är till ingen nytta.

"Men vad är inte en dröm, en dröm jag aldrig vill släppa.
Även om tårarana rullar ner för kinderna och hjärtat nästan slutat slå.
Så fortsätter jag att älska, ja jag älskar dig ändå".