thehologram

Hösten har jag längtat efter, har alltid gillat den.
Men inte i år, jag hatar den, jag hatar mörkret och minnena.
Jag hatar allt jag gjorde och kunde ha gjort.
Natt svart är det just nu.... Så jävla mörkt, både utom och inom mig.
Det känns som om jag går runt i en svart sopsäck och får ingen luft.
Jag kväver migsjälv. Jag självdör sakta inombords.
Men än finns en gnista kvar och jag längtar ännu efter hoppet, men det känns så avlägset.
Jag bara längtar...

Jag fryser, mina ögon saknar sin glans.
Jag fryser, min hud har tappat all sin färg.
Det är så kallt.
Det är för kallt.
Jag fryser, mitt hjärta har blivit till is.
Jag fryser, jag kan inte längre röra mig.
Jag fryser, snälla värm mig.
Jag fryser, ge mig den kärlek jag behöver för att leva.
Det är så kallt..

Idag hittade jag ett brev. det låg på mina målningar ihoprullat med ett rött band runt.
När jag öppnade brevet var det en dikt, den var från min personliga tränare. Jag blev väldigt rörd av att hon skänker mig så mycket tankar och försöker peppa mig. Tänk att jag ändå alltid har sån tur att jag är omgiven av snälla och godhjärtade människor.
Dikten lyder:

Gryning kommer.

"Var ser du din öppning,
kära själ?
I världen någonstans finns öppningen.
Inom dig någonstans finns nycklarna.
Gryning kommer.
Dimman ligger ännu
över åkrarna och fälten.
Mörker ännu över byn.
Gåt ej, lilla vilja,
du ska bli stark och stor."

Jag kommer aldrig glömma dessa ord, och jag ska värkligen försöka ta dem till mig. tack kära du.



Annars

Det har varit en ganska tuff vecka för mig, mycket smärta, tankar, stress, oro och kännslor.
Jag försöker slå bort allt genom att dag drömma.
Men jag kan ju säga att det inte gör det lättare.
Jag har tänkt nästan oavbrutet hela dagen på "coco".
Hur mycket jag fortfarande älskar och önskar.
Jag har även vunnit över mig själv genom att släppa taget och där med min besathet av han.
Då kom det som en jobbig men varm våg att det faktiskt är äkta kännslor och inte besathet jag känner.
Jag älskar faktiskt dig coco. Lika mycket och lika intensivt som när det var vi.
Jag har släppt min hatkärlek och min bitterhet. Och bara älskar.. Även om det är till ingen nytta.

"Men vad är inte en dröm, en dröm jag aldrig vill släppa.
Även om tårarana rullar ner för kinderna och hjärtat nästan slutat slå.
Så fortsätter jag att älska, ja jag älskar dig ändå".

Långa nätter som inte riktigt blir som jag vill.
Tankarna sammlas på hög sen kommer dom som ett helt kompani har föredrag på en och samma gång.
Det är nästan så jag får ont i huvudet av migsjälv.
sen tänker jag som vanligt för mycket på mitt liv där ute, på min kärlek och på mina minnen.

När man väl bestämmt sig för att krypa ner i sängen, då kommer den där ilande kännslan av ensamhet. Jag vill känna den närheten jag saknar, att få ligga intill.
Ja jag vet att jag har skrivit det tusen gånger, men va ska jag göra då.
Nätterna är ju så långa och mina små rosa piller hjälper inte längre.
Jag har blivit resistent så jag går runt och är kroniskt trött. Haha känner mig som en tånåring nästan.

Dagarna flytter på i sakta gemak.
Dom består av träning, mat, cigg, kaffe, godis, mobilen och alldeles för mycket egentid.
Jag har iochförsig börjat måla lite och det e lite små roligt. Är vattenfärg vilket aldrig har varit någon favorit så resultatet blir som en 5årings så kallade konst. Men det är ett tidsfördriv.
Tråkigt nog finns det absolut ingen här uppe som jag har något gemensamt med så det blir inte något socialt för min del. Vilket är skit jobbigt. jag hatar att vara ENSAM.

Långa nätter och nu blir det ännu en lång och ensam natt.
Som jag skrivit förut fryser mitt hjärta och det hungrar efter kärlek.
Efter en speciell kärlek och också min egen....
Ja det finns tusen och åter tusen ordspråk jag skulle kunna klämma in nu, men jag tycker det känns lite blasse eller vad man nu säger, och jag kan inte komma på något själv just nu.
Jag känner hur demonerna kommer över mig som dom säger i reklamen. Haha
Ja humorn är det sista som dör eller vad säger man.

Titeln på min blogg ikväll kommer från denna underbara låt som jag nästan redan har lyssnat sönder.
Lyssna gärna på den. härde den på p4 i dag för första gången (gubb varning p4, vilket skämt)

”Just nu är jag i ett tillstånd där jag har mycket tid att tänka, mycket egen tid och mycket ensamhet, därför tänker jag börja med några ord om två samhet:”

*När ni är två, ska ni skatta er lyckliga.. Ta vara på varandra.. Kärleken kanske inte varar för evigt men när du väl hittat den ta vara på den..

Ni måste se varandra, ta er tid för varandra. Skratta, le och gråta tillsammans. Känn varandra, ta på varandra. Sitt och bara känn varandras hud. Sitt och bara hål handen eller bara kramas. Kyss varandra så ofta ni kan, tala om hur mycket ni tycker om varandra, älska… Våga vara er själva inför varandra, godta varandras fel och brister för ni kommer bara sakna dem den dagen ni går isär, om ni nu gör det. Gör saker för varandra, tänk på varandra en gång i timmen och skicka ett sms även om den du älskar är i rummet bredvid. Skriv ”kom hit jag vill kyssa dig”.. visa uppskattning, respekt och svälj ibland er egen stolthet, gå aldrig och lägg er osams!

Skriv ett kärleksbrev och lägg det någonstans där du vet att den du älskar hittar det om du ska åka bort.. Uppskatta er tid ifrån varandra men kom ihåg att du har någon som väntar på dig och vill att du ska komma hem.. Ge varandra en blomma ibland. Hur ”töntigt” det än är så kommer man minas det och den blomman kanske längre fram får er att komma ihåg hur gulligt det faktiskt var.. Kalla varandra för smeknamn som bara ni två tilltalar varandra med..

Glöm alla måsten ibland och bara va.. Skit i allt en dag bara för att sitta bredvid varandra.. Umgås med andra men också ihop, ta vara på varandra så fort ni kan, ta ett bad eller en lång dusch ihop.. Älska ännu mer, kyss ännu mer, kramas, ta och känn varandra mer.. Ta mycken kort och spara mycket minnen, sitt under ett äpple träd med ett glas vin en sommar kväll.. kryp ner nära varandra på kvällen och håll om varandra tills ni somnar.. dröm om varandra.. ÄLSKA varandra. Var lyckliga över att ni är någons MIN..*

”Jag skulle göra mycket nu för att ha det så själv, jag lever i mina minnen och saknar den kärlek jag en gång fick.. Jag var någons MIN och någon var MIN.. Jag har inte tillräckligt många kort, inga brev och snart inga minnen, som är sönder ältade.. Men jag ska alltid vara lycklig för den korta tid jag fick, önskar bara den var längre.. Jag älskar dig..”

för att börja ska jag bara säga att jag varit på utbildning inom rfsl i helgen... intressant.. så sumerar jag helgen..

för att komma till titeln i min blogg. Bara jag...  ja vem fan är jag egentligen?? det vet jag inte.. inte nu.... igen.¨
jag har typ hamnat lite i en identitets kris tror jag.. jag vet ju liksom inte vad jag tycker och vill. jag har alltid varit någon som gått mot strömen. vandrat åt fel håll typ.. men nu står jag still. igen...¨
vart är min drivkraft som jag haft. vart är alla glada goa tankar och vart är jag???
jag känner mig lite som en försenad emo typ. uuu det lät lite läskigt. men jag trixar och fixar med min klädstil, mitt hår, ja mitt utseénde i det stora hela.. jag måste ju bara nu tilllägga att jag har en väldigt skev uppfattning om mig själv.. fast det har väll redan märkts..
jag har gått upp 5 kilo. vilket är fruktansvärt påfrestande för mitt psyke och mitt innre välbefinnande. men jag vet att det är nödvändigt för att min kropp ska bli hel.
frågan som kommer nu, genom att jag har ett fruktansvärt stort problem och en stor fixation vid mitt yttre och mitt utseénde....
är jag mitt utseénde?????
jag vet inte om jag kanske har trot att jag vart någon och liksom tappat bort den innre personen. lite skrämande tanke. att jag nu bara är ett tomt skal. utan innehåll...
sen tycker ju inte jag om hur mitt utseénde ser ut. tycker jag då illa om mig själv eller vad?

vem är jag???



 
VEM ÄR JAG!!!!

* Jag behöver något, något som inte någon medicin kan ge mig.
det spelar ingen roll hur mycket piller jag än tryker i mig, är jag inte glad och inte lycklig. jag ser inte rakt fram utan tittar alltid bakåt. jag behöver något, något som bara någon kan ge mig, och denna någon vill inte ge mig det, eller kan inte....
jag vill men inte du, jag har hittat mitt livs stora kärlek och skulle du kliva in genom dörren och fråga om jag ville gifta mig med dig skulle jag säga jag direkt och sedan falla i dina armar i glödje och tårar...
jag vill göra allt för att det ska vara vi igen,, och tro mig jag har redan gjort stora framsteg i mitt sätt att leva. jag vet att jag kanske aldrig kan få min önskan uppfylld. och jag vet att jag gör det värre när jag skickar medelande att jag älskar dig, men jag vet inte ens om du läser dem, raderar dem, jag vet inte ens om jag har rätt nr eller vad du gör..... Jag vet inte längre något, men jag vet en sak om dig,,, att du är den jag älskar och fortfarande gråter över på nätterna.. jag älskar dig picky (coco)
jag vill vara din min igen,, din lilla olycks sparv... jag älskar dig.

* Jag vet att jag är långt från hel och att jag har långt kvar att gå. jag vet att jag behöver mycket hjälp. och jag kan inte ge mig själv den hjälpen.....
när jag mår dåligt lägger jag min tid på annat och försöker fokusera, tyvärr blir det på saker som mitt utseende, jag har gått ner mycket i vikt, men jag känner mig ful och fet. jag vill vara ett vandrande skelet med ett stort hår typ.. jag vet inte..... jag är inte nöjd, inte med hur jag ser ut, inte med något,, det spelar ingen roll... hur mycket jag än tvättar och skrubbar försvinner aldrig mitt ansikte även om jag vill... hur mycket jag smörjer kroppen försvinner inte R,en.... Benen syns aldrig tillräkligt mycket. mitt leénde är aldrig vakert nog och mina ögon tindrar inte längre... jag är aldrig den ni tycker är vacker och jag kommer aldrig tycka att jag är vacker själv... jag kommer aldrig stå i ljuset,, jag hamnar alltid i skuggan av någon annan och mörkret kryper längre in i mitt brustna hjärta.
jag kände mig vacker när jag stod i ljuset bredvid dig.

* jag vet att jag låter helt sinnes sjuk som låter mitt liv och mina kännslor hänga så mycket på en person,, den personen kanske inte ens läser detta, eller bryr sig, kanske gör han det och jag vet att jag kanske inte gör saker lättare för dig och jag kanske, kanske får dig att må dåligt. det är inte det jag vill och jag kan inte tvinga dig till något, jag vet att du vill att jag ska bli hel och älska mig själv,,, men jag vill bara älska dig...

* Jag vet också att det finns människor som älskar mig... jag försöker verkligen se det,,, men jag känner mig ändå bara som ett problem och jag känner mig ändå oälskad, jag vet inte hur ni ska göra, eller rättare sakt hur jag ska göra för att verkligen ta till mig det.. fan vad jag lägger saker i era armar hela tiden. jag hatar att se er när ni  känner er maktlösa.. men även jag är maktlös..
jag är 23 år och har inte kontroll över mit eget liv, jag vet knappt viken dag det är längre när jag vaknar på morgonen. jag vet inte vilken månad det är och jag har inget att se fram emot....
allt känns bara som ett INGET, och jag orkar inte något.. jag orkar knappt svara i telefon. jag orkar inte ens umgås även om jag vill... jag orkar knappt gå upp ur sängen...
jag önskar bara att det fanns ett sätt. ett sätt att gå vidare med alla mina problem och se ljuset i tunneln..


**********
Jag önskar att jag kunde förstå. förstå vad som hänt. förstå vad jag gjorde fel.
vart jag tappade migsjälv, när jag blev förändrad. när jag slutade se med mina egna ögon.
jag önskar jag kunde se ljus och inte mörker, att jag också kunde glädjas och att jag inte längre ska gå runt med sorg..
jag önskar bara att livet kunde vara lättare och kanske lite mer rättvisst.
jag önskar jag kunde se migsjälv med någon annans ögon för att förstå hur jag skulle kunna hjälpa mig själv.
jag önskar att jag kunde lyssna på migsjälv och sluta stirra blint in i tomheten. sluta se in i mörkret...

* Jag älskar dig coco, jag älskar dem i min familj och jag älskar mina vänner. och jag vill LEVA igen.
förlåt om jag bara skänker er oro, förlåt..... förhoppningsvis kommer även ljsuet tillbaka till mig..

p,s I LOVE YOU.. Kriss

Det är bara på natten, de gånger jag verkligen sover som jag är lycklig..

Då, då finns du hos mig. Det är som om mina dagar är en mardröm och när jag sover är verklighet.
Eller rättare sakt jag vill att det ska vara verklighet.

När jag stänger ögonen och börjar drömma, är det som att öppna ögonen och se in i dina. Jag hör din röst och vi pratar om allt och inget. Vi skrattar och gör allt det vi brukade göra.
Jag får kyssa dina läppar, dra fingrarna genom ditt hår, älska dig och bli älskad tillbaka...

Bara vara och kramas, känna din beröring.

När jag sedan vaknar och blir rädd för att jag ligger ensam i mitt rum, när jag förstår att det bara var en dröm, då kan jag ibland känna doften av dig, känna smaken och värmen från dina läppar.

Jag kramar då åter kudden och vill somna om och aldrig mer gå upp. Jag önskar att jag fått mer tid och att jag hade kunat gjort saker annorlunda. Jag kan inte förklara hur saknaden känns mer än att den gör ont...

Visst har jag många finna minen av dig, men dom är inte värda något mot en timma till med dig i verkligheten.

Jag vill verkligen gå vidare och jag försöker verkligen, men jag kan inte släppa taget om dig och mina kännslor och minnen kanske spelar mig ett spratt. Men jag vill bara få se dig och krama dig igen. Få ha dig nära och att få vara dig nära....

Få vara din MIN.

P,s Jag älskar dig Coco // Kristoffer.

.
.